Frida är en 20-årig tjej som spenderade nästan ett år i USA som au pair. Hon åkte genom organisationen STS och här kommer hennes upplevelser och tips.

1. Vilket visum åkte du på?
Åkte på ett arbetsvisum som gällde i ett år. Ett så kallat J1-visa

2. Vad var syftet med din resa?
Syftet med min resa var att jag egentligen ville ta ett uppehåll från studier innan jag började plugga på universitet. Kände att jag inte bara ville jobba ett år utan ville uppleva något nytt.

2. Hur bestämde du dig för att åka?
Jag har pratat om att jag ville vara au pair ända sedan jag gick på grundskolan men hade kommit ifrån det lite när jag började gymnasiet. Då var jag mer inne på att åka som utbytesstudent istället. När jag sen började trean på gymnasiet kände jag att jag var så skoltrött och började kolla runt på just au pair-sidor. Att det sen blev USA beror på att jag tyckte det kändes tryggt att åka med en organisation som kunde hjälpa en hela vägen. USA var det enda landet man kunde åka till om man ville ha det stödet. Annars ville jag först åka till Frankrike för att förbättra min franska.

3. Hur länge var du borta och var i USA befann du dig?
Jag bodde i södra Wisconsin i en liten by som heter Fontana.
jag var där i 11 månader. Egentligen så måste man vara där minst ett år och jag skulle egentligen stannat i två, men min mormor blev akut sjuk så jag valde att åka hem och spendera hennes sista tid vid livet med henne.

4. I runda slängar, hur mycket kostade det?
Att åka dit kosta det inte så mycket. Tror att jag betalade 1300 kr till organisationen STS. Sen betalade jag 200 kr för internationellt körkort, 800 kr för visum och 500 för flygbiljett tur och retur till Stockholm.

5. Hur finansierade du detta?
Jag jobbade extra under hela min gymnasietid så det finansierades av de pengar jag tjänade på mitt extrajobb.

6. Hur bodde du?
Jag bodde i ett stort hus med eget rum och delade badrum med den andra au pairen de hade.

7. Vad för slags arbete fick du göra inom familjen? Den huvudsakliga uppgiften var att ta hand om barnen, som att se till att de kom till och från skolan och hjälpa dem med läxor, men det innebar att vi tog hand om allt för att detta skulle fungera. Vi tvättade barnens kläder, ordnade lunch till dem, städade undan efter dem med mera.

8. Hur gamla var barnen du såg efter och hur blev er relation?
Jag tog hand om fem barn i åldrarna 3-9 år. Så jag hade två treåriga pojkar, en femårig pojke, en sjuårig tjej och en nioårig tjej.
Jag tyckte att jag fick bra relation med dem men det är svårt då dessa barn haft au pairer i 6 år. Att vara au pair är även svårt då barnen lyssnar mest på vad föräldrarna säger även om de frågat oss först, vilket i sin tur är rätt men inte när föräldrarna inte känner sina barn så väl som vi gör. Detta gjorde att de inte hade respekt för oss au pairer så fort föräldrarna var i närheten. Men man får ändå en nära relation med dem eftersom man ses varje, sju dagar i veckan i ett år. Man är som en blandning av syskon och föräldrar. Det är svårt att förklara denna speciella relation då barnen i vårt fall spendera mer tid med oss än deras föräldrar och det i stort sätt var vi som uppfostra dem.

9. Hur skiljer sig vardagslivet i USA från Sverige?
Amerikanare jobbar i stora drar mycket mer än svenskar gör. Kvalitetstid med barnen är inte lika viktigt, även om jag tycker att Sverige är på väg mot samma håll. Annars tycker jag att det är väldigt likt, klart att maten är lite annorlunda men det är inga stora skillnader.

10. Hade du en god relation till värdföräldrarna?
Jag tycker att jag hade god relation med mina värdföräldrar även om det inte alltid var bra. Det var flera gånger min värdmamma kunde skälla ut oss utan att vi egentligen gjort någonting fel. Detta är tydligen väldigt vanligt då mammor brukar ha skuldkänslor för att det inte är de som tar hand om sina barn utan några ungdomar. Dock efter att jag har åkt hem har jag inte haft så god kontakt med dem. Detta då de är väldigt dåliga på att svara på mail och är nästan aldrig hemma så de svarar ej i telefon.

11. Ungefär hur såg en normal dag ut?
En normal dag börja för mig vid halv sju. Då gick vi upp till köket (vi bodde typ i källaren) och började förbereda frukost, se till att barnens skolväskor var packade och att lunchen var gjord till de som behövde. Vid kvart i 7 gick vi upp och började väcka barnen. Vi brukade dela upp oss så en hade ansvar för frukosten och den andra för att barnen blev klara. Vid halv åtta, kvart i åtta var det dags att åka och lämna barnen på skolorna. Våra fem barn gick på tre olika skolor.
När vi kom hem var en av oss ledig i tre timmar (8:30-11:30). Den andra plockade undan efter frukosten, fixade med tvätten och städade undan. Denne hämtade även tvillingarna och började laga lunch. Vid 11-11:30 åt alla fyra lunch och efter så bytte vi. Då var den andra ledig i tre timmar (11:30-14:30). Den som nu jobbade städade undan efter lunchen och såg till att tvillingarna fick sova middag. Även nu fick man städa om det fanns något kvar eller så förberedde man för eventuell lek på eftermiddagen. Varje vecka bytte vi vem som var ledig på förmiddagen och på eftermiddagen.
Vid halv tre körde vi för att hämta upp de tre andra barnen. När vi kom hem så hjälpte en av oss de äldsta med läxor medan den andra lekte med de barnen som inte hade läxor. Vid fem blev det vanligtvis film. Mellan sex och halv sju kom vår värdpappa hem och lagade mat. Efter maten plockade vi vanligtvis undan och diskade. Därefter det slutade vi jobba, så vanligtvis vid sju på kvällen.

12. Som au pair i USA måste man ju plugga lite, vad pluggade du och hur fungerade det?
Jag läste två kurser. En diskussionsklass där man diskuterade allt aktuellt i världen som, homosexuallitet, politik och jämställdhet. En mycket rolig kurs att ta eftersom man verkligen fick insyn i hur det amerikanska samhället tänker och fungerar. Den andra kursen var om amerikansk filmhistoria.

Jag var ganska begränsad med vilka kurser jag kunde välja, jag bodde en bit från några större colleges och gick på en liten skola. Jag vet dock att de andra au paierna innan oss hade gått på helgkurser på större college, men jag var inte intresserad av det.

13. Fick du hjälp från organisationen när det blev problem?
STS i sig var inte så hjälpsamma, men jag tyckte att Au Pair Care var jättebra. Minsta lilla problem eller om man behövde hjälp med något, så kunde vi ringa vår områdesrepresentant. Hon ringde även varje vecka och pratade med vår värdmamma och oss för att kolla att allt var okej. På vägen dit hade vi problem med våra flybiljetter och vi klagade en del. Men vi fick ett förlåtbrev där de bad om ursäkt för vårt besvär och har nu ändrat deras system med flygbiljetter så de tog verkligen till sig kritiken och ändrade. Jag var supernöjd.

14. Känner du att det var en givande tid?
Jag ångrar verkligen inte att jag åkte. Även om det inte alltid var en dans på rosor och att det var jobbigt ibland, till och med så jobbigt att man bara ville hem, så har det överlag varit en väldigt bra upplevelse. Man växer och utvecklas så mycket som person.

15. Kan du rekommendera andra att göra detta, och vad bör de i sådana fall tänka på?
Ja, jag kan verkligen rekomendera detta till andra!
Jag vill upplysa att man innan man åker ska veta vad man ger sig in på, det är ingen lätt sak. Det kommer bli hårt arbete.
Du ska även tänka på att det är inte hela världen om man inte hittar rätt familj från början. Det är jättemånga som byter familj så organisationerna (Au Pair Care, i alla fall) har mycket information om det. När man väl kommer i kontakt med en familj ska man vara noga med att alltid prata med en av deras tidigare au pairer. Fråga även om de haft au pairer som åkt hem tidigare och meddela i så fall att du vill prata med dem. Detta ger dig en blick i vad andra au pairer tycker om familjen och då kan du lättare hamna på ett ställe där du trivs. Jag tycker inte man ska fokusera på att man vill till ett speciellt område. Det är viktigare att man hittar en familj som passar en, än att man kommer till ett område som man vill.
Ett tips till: när man är där ska man inte ge upp om det blir svårt. Ibland bråkar man med värdföräldrarna, speciellt mamman och det gör typ alla. Man ska inte heller gå med på vad som helst. Om de behandlar dig på ett sätt du inte tycker är okej, säg ifrån. det värsta som kan hända är att du får byta familj och som sagt, det är inte hela världen.