Caroline är en 26-åring som haft turen att få pröva på arbetslivet i USA. Tack vare sin utbildning till apotekare fick hon möjligheten att åka till Los Angeles i fem månader och forska.

1. Vilket visum åkte du på?
Ett praktikvisumcertifikat (J1 visum) som är för studiepraktik/examensarbete i USA.

2. Vad var syftet med din resa?
Examensarbete på University of Southern California (USC).

3. Hur bestämde du dig för att åka?
Göteborgs Universitetet hade kontakter med olika universitet i USA inom det området jag ville göra mitt examensarbete. Eftersom jag varit i Australien tidigare (vilket var ett annat alternativ) kände jag att det kunde vara roligt att prova på ett nytt land och en ny kontinent. Hade en del fördomar sedan tidigare om USA, men tänkte att jag ändå måste ge det en ärlig chans. Och sedan säger man ju det att USA är möjligheternas land… så varför inte! Sedan bestämde jag och min kompis att vi skulle åka tillsammans, och då var bådas vilja USA. Att det blev just Los Angeles, Kalifornien beror på att det var där som universitetet hade sina kontakter.

4. Hur länge var du borta och var i USA befann du dig?
Fem månader i Los Angeles, Kalifornien plus en treveckors resa: Los Angeles till San Francisco till New York till Miami.

5. I runda slängar, hur mycket kostade det?
50 000 – 60 000 kr (inklusive boende, mat, resor m.m.)

6. Hur finansierade du detta?
Stipendium.

7. Hur bodde du, och hur fick du tag på bostaden?
Bodde inneboende hos ett vietnamesiskt par som tagit kontakt med mig och min kompis via Craigslist (amerikanska motsvarigheten till Blocket – www.craigslist.org)

8. Vad gick ditt jobb ut på?
Jag jobbade med en grupp som forskade kring sjukdomen cystisk fibros (CF). Mitt projekt gick ut på att optimera en metod som skulle användas för att kunna utvärdera den antiinflammatoriska effekten av olika läkemedel på humana lungepitelceller. Jag jobbade laborativt med levande cellkulturer.

9. Blev du erbjuden någon jobbchans?
Nej. Eftersom jag inte var färdig med mina studier på hemmaplan så hade det inte heller varit ett alternativ.

10. Hur fick du denna möjlighet att åka till USA?
Via Göteborgs Universitets kontakter. Därtill hade jag jobbat för och kände han som var ansvarig för alla universitetets kontakter, vilket gjorde att jag hade lite ”förtur” då vi skulle välja platser.

11. Hur skiljer sig den amerikanska arbetsmarknaden från svenska?
Då jag inte har så stor erfarenhet av den kan jag inte skriva så mycket. Jag kan bara spekulera inom mitt eget område, och som apotekare har jag nog större möjligheter på den amerikanska marknaden jämfört med den svenska. Klinisk farmaci, det vill säga att jobba som apotekare inom vården ute på olika vårdenheter (till exempel sjukhus) är mycket mer utbrett i USA än här i Sverige. Här i Sverige försöker man dock driva utvecklingen framåt i samma riktning med fler apotekare ute i vården (det vill säga mer klinisk farmaci), men det går långsamt.
I övrigt kan jag nog inte säga så mycket mer om den amerikanska arbetsmarknaden, mer än att vi i Sverige verkar ha ett betydligt säkrare system för arbetstagarna. I USA kan anställda till exempel bli uppsagda utan någon uppsägningstid, vilket innebär att de ena dagen kan ha ett jobb för att dagen efter stå arbetslös. Inte alls samma säkerhet som oss i Sverige. Detta märktes tydligt när jag var i USA och den ekonomiska krisen tog sin början, folk blev genas oroliga och rädda att förlora sina jobb.

12. Vem kunde du vända dig till vid problem?
Min handledare i Sverige (som själv är född i USA), men även min handledare och mina kollegor i USA. Studenter som varit på samma plats som jag och gjort examensarbete tidigare. Mina vänner som jag träffade där borta i USA. Min familj.
Men viktigast av allt… man klarar mer än man tror själv!

13. Är du nöjd med din vistelse och känner att den har hjälpt dig inför framtiden?
Jag är nöjd med min vistelse i USA. Blev lite andra förutsättningar än vad jag först trodde eftersom det var tänkt att jag och min kompis skulle vara där tillsammans. Man förlitar sig mycket på varandra och när hon bestämde sig för att åka hem efter en och en halv vecka kändes det först jobbigt. Hur skulle jag klara mig själv i ett land och en stad som jag aldrig varit i tidigare och inte visste något om, när man dessutom inte känner en kotte? Men jag tror jag lärde mig mer av resan när min kompis inte var med. När man är själv tvingas man ordna saker på egen hand och blir tvungen att socialisera sig på ett annat sätt för att träffa människor, än vad man annars behöver om man är två.
Jag tror att jag fick se mer av det ”verkliga LA” i och med att jag oftast umgicks med folk som vuxit upp där eller bott där länge. Hade min kompis varit kvar hade hon och jag troligtvis gjort mer saker tillsammans och inte brytt oss lika mycket om att träffa nya människor. Så på det sättet har resan bidragit till att man blivit mer ”världsvan” och att man kan förlita sig mer till sig själv och inte bara på andra. Jag har insett att man klarar mer än man tror.
Men den viktigaste erfarenheten av hela resan är givetvis alla underbara människor som jag träffade under tiden. Mina vänner som fortfarande finns där borta och som jag hoppas på att få återse i framtiden.
Det finns många fördomar om amerikaner… vissa stämmer, men många stämmer inte alls!

14. Kan du rekommendera andra att göra detta, och vad bör de i sådana fall tänka på?
Ja, jag kan rekommendera andra att göra det jag gjorde. Viktigt att tänka innan är:
- att söka visum i god tid innan
- Fixa gärna boende i för väg (alltid skönt att veta när man kommer på plats)
- Ordna med alla formaliteter så som fullmakter för bankkonton hemma i Sverige med mera.
- Boka flygbiljett långt innan så blir det billigare
- Kolla men försäkringar så man har en fulltäckande sådan
Sen finns det tusen andra saker man kan kolla men det var väl kanske de viktigaste .